Finntroll все тексты (слова) песен, переводы, видео, клипы

3. Slaget Vid Blodsalv
"Битва у кровавой реки"

Теперь лес пробуждается
Тысяча троллей переправляются через реку
Не слышно ни звука, ни шёпота
Даже военные кабаны через реку идут

01. Krig (Intro)
02. Födosagan
03. Slaget Vid Blodsälv
04. Skogens Hämnd
05. Jaktens Tid
06. Bakom Varje Fura
07. Kitteldags
08. Krigsmjöd

Månen skiner över nordens land, skogen står i sin mörka prakt
Aldhissla vandrar över fjäll och slätt
Evigt han vakar, betraktar, denna tysta och nattliga trakt
Han sitter i sin grotta, bevakar sin gyllene skatt
Sitt hem fyllt av mörker och is
Detta underjordiska land, riket av evig natt

Mästaren Aldhissla, Trollet som allting hör

Ensam rider månen över norrskenshimmelens rand,
Svart ligger skogen, kall under frostherrens makt
Stigen leda djupt in bland fornfuror, mot glömskans och slutets land…

Runorna skina i nattens mörka djupt,
De visa väg till sista dagars säte
Allt tystnar till nattmarans tjut,
Och runorna dansa till trollflöjtens läte

Striden mot människan.
Härjade tills hanegället.
Solen ljusnar, nu allt är tyst.
Blodet rinner ned för fjället.

De som var de oförfäraste.
Ska nu höjas till eviga liv.
De som var de ursinnigaste.

När svedjor brännes
Bliva min moderskalk av aska

Nifelvind, hör mitt namn
Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra

Ur varje froskallla bittra
Onda dödliga natt

Brännmärkt av hatens eld.
Vrede och Hat.
Det ljuva livet.
Finns på denna jord ej mera.

Urkraft och svarta makten.
Trollherrens hand.
Kallar jag vid min sida.

En Maktig Har

Då jag rest mitt tryne mot den eviga skyn,
Jag hörde ett läte jag aldrig glömma.
En här så mäktig vid skogens bryn.
Frå denna syn ens kunnat drömma.

Jag tog mitt spjut jag lyfte mitt horn,

Ett norrskensdåd av åndlös skam
Ett dråp i dyster stund
En skarp sten en skalle sprättad
Han drack av liv och lust
Han drack av liv och lust

Ty falt och tjockt var barmablod
Den natt han begick sitt mannamord

Jag hörde en sång från djupet.
Under vågen, vågen så höga.
Blåset gråtar som en kvinna
med en död barn på hennes rygg.

På hennes rygg!

Sjövättan ger ingen bot.

En gång gick jag med kött på ben
En gång kysste jag varmer mund
Nu vanra jag på vägen lång
I myllan här runt gravars gång

Masken åt och frosten bet
I myllan här runt gravars gång

Mellan svarta skuggor finns ett ställe utan sol.
Var fåglarna aldrig har sjungit.
Under jorden lever ett förbannat folk.
För länge sen fördrivet.

"Nu är det dags att glänta
på dörren som har varit stängt.
Som vargar ska vi äta

...Bygden står stilla, en stjärnklar natt...
...En eld i fjärran skådas, ty de närmar sig...

Fram rider trollens kung,
med vargabroder ut på jakt
Allt levande flyr, fä och frände,
blodet skall dränka denna ensliga trakt

Mдnniskofolk ej festa
Gammerfar lemlдsta
Urеldrig ilska och trolldom
Hдxeri blev festens slut

Sе ska de ne genast stekas
som de en gеng stekte oss
De ska saltas de ska kokas

The Tale Of The Raven

I saw my horde of trolls and wraiths
Bent spears as far as the eye can see
A thousand bodies all dead and cold
My forest army now lies in hibernation

Then she sang a dark tune of hate

Blodet sköjler än en gång
Skogens mossor och kala berg

Kom alla hör min sång
Vi tar deras liv än en gång

Se fornatidens eld beskåda dess prakt
Dra ihop till dans i uryttjans takt

"Visor Om Slutet" (2003)
9. Madon Laulu

[Worm's Song]

[Old finnish shamanic curse]

[1st part]

Jag sprang med brisen.
Mot norr den eviga isen.
Jag fann en dalgang.
En massiv spricka.
Masarna visade vägen ur skyn.
Da mötte jag isen.
Da fann jag hav.
En storm steg ur vagors djup.

Mordminnen

Mördaren han bodde i ett torp
Lynnet mörkt som fjädrar av korp
Butter och ensam med mord i sinnet
Ett dussin dråp, han njöt av minnet

Mord i minnet

Svartkonst och magiska krafter.
I natt jag tar den som en tid var min.

Jag suger livet ut.
Blåsa till urgammal asken...
...urgammal asken!

Jag är världens mörkret.

Urberget gav en gava stor.
I jorden och vattnet.
I mörkrets källa jag sanning fann.
Min födosaga da blev sann.

Trettio dagar och trettio nätter.
Jag klättrade mot jordens famn.
Den hornkrönte vandrade pa dyster sten.

Далеко, далеко, далеко в лесу горит огонь
Далеко, далеко, далеко в лесу бежит волк
На куски он разорвет плоть и кости христианского ягненка

Теперь поднимается кошмарный ужас
из могильной холодной земли и пыли
он пришел опять рубить головы и конечности
наконец RivFader вернулся домой

Fran en tid da allt var gryning.
Den tid som mдnniskobarn glцmt.
Som en gyttja fran urtids famn.
En tid ingen kan, en tid utan namn.

I grottans djup ni legat da.
Nдr trollfolk i vildmarken steg.
Da var ni i talen fa.

Skogen lever inga f?ngar tar
den tar moder dotter och far
Ingen n?d ingen l?mnas kvar
minsta s?r l?cker av var
Byfolk f?rsvinna ingen vet vart
Omkring st?r skogen tyst och svart
Slutet n?rmas de visa ser
Tecken i skyn pr?stefolk ber

Nu rör sig skogen själv
tusen troll korsar en älv
inget ljud inte en viskan hörs
även krigssvin över älven körs

Snart ska de strida yxan mot skyn nu höjs
panik och rädsla nu se kristimän böjs

Norrut längre fram vi drar,
vi skola finna det svarta berget vårt lovade land riket
underjord riket där ingen man satt sin fot

Underjorden skall vi förbli ständigt vi växa
i styrka och på den sista dagen stiga vi fram för
att ta igen det som en gång var vårt

I vinden viskar dödens stämma

Onda stjärnor på himmelen stirra

Bland furor eka ett isande skrik

Urskogens klor i nattlig sky

Norrut langre fram vi drar, vi skola finna det svarta berget
vart lovade land riket underjord riket dar ingen man satt sin fot
Underjorden skall vi forbli standigt vi vaxa I styrka och pa
den sista dagen stiga vi fram for att ta igen det som en gang var vart
Ty himmelen forblir svart och rod, ur askan och elden
stiger vi an en gang fram, vi fran de svarta bergen

Norrut langre fram vi drar, vi skola finna det svarta berget

Fåfänga, glömda råd
Ingen nåd, inga tysta ord
Bort sprungna, vilsna
De löpte i en cirkel
Av vändliga onda dåd

Nu eldar spricka ur jordens vrår
Ingen betraktar, inga vittnen nalkas

Bland skuggor rider en odjur.
Som en svarta träd.
Griper hård på en mäktig hammar.
Ut för svaga kristna blod.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!

Vid morgonstund jag skådade på bergets rygg
En fåra som hjärteblod
Djupt jag såg den falla
In i dunklet av bergets rot

Vid solnedgång jag skådade på bergets rygg
Nu som lågor de dansa

Eld brinner inn i skogen.
Grytan rörs bland skuggor.
Vilda odjur dansar omkring.
För att starta festen igen.

Vid skymningen vi går försjunken i tankar.
Ensam vid elden, bröderna är här.
Vakna nu Rivfader och ge oss förstånd.

[T. Lundmark, Trad. / A. Stake, Trad]

Det är i själva hjärtat
lögnen bor, och svek
Hur kan jag därom tala
vist, med mildhet?
Kan inte göra ogjort
eller byta namn